Det var ju några dagar sedan jag skrev nåt. Jag skyller på att jag är "en upptagen kvinna" som jobbar och sliter och fixar fika till Rumänska ungdomskörer. Men egentligen är jag nog bara lat...
Vi var ju och tittade på huset. Det var om möjligt ännu skruttigare än på bilderna på hemnet så just nu lutar det åt att vi fortsätter husletandet på annat håll. Skulle det var en perfekt gård och omgivning skulle det kanske vara värt jobbet om man prutade ner priset rejält, men det känns inte så för mig i alla fall. Mannen säger inte så mycket.
En annan nyhet sedan sist är att jag skaffat mig ett fadderbarn. Har funderat på det av och till några år men det har inte blivit av. Sedan är jag lite misstänksam mot om alla organisationer fungerar som de ska. Det är så mycket pengar som går till administration m.m. så jag frågar mig hur mycket av mina hundralappar som går till själva barnet? Nu råkade jag då i går vara i kyrkan för att hjälpa till med fikat för en kör från Rumäninen. Det var så mycket jag visste om det hela. Det visade sig att körmedlemmarna var barn/ungdommar som alla bor i en barnby som heter Caminul Felix. Det är sådana barn som ofta var på TV för ett tag sedan som har bott på dåliga barnhem, i kloaker etc. Nu bor de i familjer med 12-14 barn där ett gift par i tar hand om varje familj. (Det tycker jag är lite häftigt gjort av dem!) Jag vet inte om det var för att man sett barnen med egna ögon och vet att de verkligen finns, eller för att den svenska ledaren/missionären intygade att pengarna gick direkt till barnen som det kändes som det var rätt organisation för mig att ge till. Det känns bra.
Som avslutning på detta inlägg kommer en bild på en present min älskade man kom hem med när han hade varit på en tur med sitt jobb.
Bredvid morteln ligger ett grytunderlägg som min lilla dödergök gjort till mig av pinnar och jute(?)
Nu ska jag var en duktig fru och gå och laga middag tills mannen kommer hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar