söndag 19 augusti 2007

A working class hero is something to be...

Jag har verkligen inte orkat göra något annat än jobba, äta och sova den här veckan men nu kände jag att jag var tvungen att skriva ett litet inlägg.

Jag vet inte hur mycket jag kommer att skriva om mitt jobb här. Bloggen är för mig på något sätt en liten flykt undan det jobbiga i livet. Fast ibland vill man förstås beklaga sig eller berätta något roligt.

Jag har nu jobbat en vecka och det har varit bra mer än heltidsarbete trots att jag bara ska jobba 70%. Jag hoppas att det lugnar sig när jag kommer igång lite mer. Jag är beroende av buss eftersom jag ju inte har körkort (hrrrrm...) och skolan ligger ute i skogen. Det är på sätt och vis bra för jag blir tvungen att åka hem i tid om jag inte ska bli kvar toklänge, och ändå kommer jag att hinna ha både all min arbetsplatsbundna tid och förtoendetid på skolan i väntan på bussen.

Vad det gäller själva arbetet med lektioner etc. känner jag mig just nu helt "lost" men räknar med att det löser sig eftersom.

Jag måste berätta att jag fick mina bytessockor också. De kom bara ett par dagar efter att jag beklagat mig. De var jättefina men jag har inget kort just nu, det kommer senare. Jag har inte lyckats få mig själv att skriva ett kort och tacka men det ska jag ta mig i kragen och göra. Jag har i alla fall köpt frimärken.

Mitt eget stickande har kommit på efterkälken också. Jag är halvvägs på den första "boyfriend"sockan.

Jag har ju haft en del kul också förresten. Förra helgen var jag och kompisen på trädgårdsresa. Det var JÄTTEROLIGT. Det var vi och en busslast pensionärer (hi hi). Hyresgästföreningen och vårt hyresbolag ordnar varje år en trädgårdsresa som är gratis. Det gäller bara att skynda sig att anmäla sig eftersom platserna är begränsade.

I år gick resan till Hildasholm i Leksand. Det var jättefint och verkligen inpirerande. Dit kan jag rekomendera att man åker om man är trädgårdsintresserad. Sedan var vi på Gamla Staberg utanför Falun. Där fick vi jättesmaskig lunchbuffé. Trädgården där var också fin men det gick ganska fort att kika igenom den. Kanske inte ett ställe man åker 40 mil för att se men att kombinera det med Hildasholm som vi fick göra var ganska lagom. Om man bor i närheten är maten också värd en egen resa, om man har en ganska stor slant i fickan. (Det var inte så billigt alltså.) Vi var mycket nöjda med våran tur, och gratis är ju alltid extra tevligt av någon annledning...

Nu börjar det bli dags att ha en matsedel igen. Det ska jag väl ägna mig åt i kväll så hoppas jag att jag kommer mig för med att lägga ut den inan veckan är slut.

måndag 6 augusti 2007

Så kan det gå!

I går ringde de äntligen från skolan jag varit på intervju på ett par vändor och talade om att jag inte fått jobbet. Ganska skönt tyckte jag. Visserligen är det ju jättebra att ha ett jobb, men de hade ju inte lagt fram det som det bästa jobbet i världen och jag hade ju mina egna betänkligheter. "Det dyker nog upp någt bättre" tänkte jag.

Men så i dag ringde de idag igen och deras 1.a handsval hade tackat nej så de erbjöd mig jobbet i stället. Just det har flera frågat om det känns jobbigt, men det tycket jag inte. Det är ju så när man söker jobb, men det var ju lite klantigt att inte kolla med den andra först.

Så nu ska jag börja jobba i övermorgon. Det känns faktiskt mest jobbigt, men det har ju också med det långa sköna lovet att göra. Jag vill inte ha något jobb just nu och dessutom blev det ju väldigt kort varsel. Det är ju tur att inte barnen kommer förens om en och en halv vecka för det kommer nog att ta ett tag innan hjärnan har hunnit i kapp.

Nu känns det extra jobbigt att inte ha en man hemma som man kan beklaga sig för. Jag ringde till honom i Spanien och berättade och han tyckte bara att det var jättekul att jag fått jobb. Hm!

Jag känner inte riktigt att jag orkat förbereda för arbetslivet i dag utan har försökt avleda tankarna genom att köpa grått sockgarn och börja på de urtjusiga strumporna "boyfriendsocks" till min man. http://slippedstitch.blogspot.com/2005/10/boyfriend-socks-pattern.html

De ligger i soffan och ropar på mig :)

lördag 4 augusti 2007

Gräsänkans klagan

Ganska många par jag känner/har känt har vid något tillfälle uttryckt att de tycker att det är skönt när deras andra hälft åker bort så "de får vara för sig själva ett tag". Det kan jag absolut inte förstå. Min man har åkt utomlands med sitt jobb (pers. assistent) en vecka. Han har nu varit borta i två och en halv dagar och jag tycker det är JÄTTETRÅÅÅÅKIGT!

Visst, visst, det beror på hur man är. Jag har inget större behov av att var själv och dessutom hinner jag vara hemma mycket på egen hand eftersom han har så konstiga arbetstider så jag hinner ju inte direkt tröttna på honom. Men jag tror också att det kan vara för att jag har en så bra man som man helt enkelt inte kan tröttna på. Jag vill i alla fall att han ska vara hemma med mig:(

Nu har jag lyckligtvis folk som tar hand om mig medan jag är ensamen. I kväll var jag hos storasyster och åt kräftor. I går var jag hos kompisen hela dagen och fick både lunch och middag. Så på det området är det ju lite lyxigt. Jag har knapt lagat mat på hela veckan. (Blev bjuden av mamma i början av veckan när mannen var i Småland på uppdrag.) Pappa har också erbjudit sig att komma och hämta mig om jag "känner mig issolerad", som han uttryckte det. Fast det är ju ändå tråkigt att inte ha någon att pussa på...

Jag får bara hoppas att veckan går fort. Eventuellt börjar jag jobba om 4 dagar. Jag hoppas ju att få veta det snart, men det verkar inte gå så fort för dem att fatta ett beslut. Jag har varit på ytterligare en träff med samma skola som tidigare och jag kanske inte var så entusiastisk som man ska vara, men jag tycker nog att det är bättre att vara ärlig så det inte blir negativt överraskade sedan. Jag vet ju som sagt var inte hur sugen jag är på jobbet...

Jag har hoppats att det skulle dyka upp ett par bytessockor och muntra upp mig den här veckan men det har det inte gjort. Hoppas de dyker upp snart!

Nu ska jag gå och lägga mig i min ensamhet. God natt!

onsdag 1 augusti 2007

Utlovad silkesremsa



Jag vet inte vad jag ska kalla den annars. Det är ju inte direkt en halsduk.


Jag har länge suktat efter garnet "Indy silk" på yllotyll.com så när vi var i Uppsala i början av juli kunde jag inte låta bli att ta med mig en härva hem, men eftersom jag hade shoppat loss i rättvisebutiken "Globalen" tyckte jag bara att jag hade råd med en härva. Jag funderade på vad den skulle kunna räcka till och kom fram till att en liten "remsa" av något slag skulle bli bra. Tanken var att den mest skulle bli som ett halsband att piffa upp med någon dag när jag kanske bara hittade bruna kläder i garderoben (det händer ibland). Nu blev den riktigt lång och räcker 4 varv runt halsen så den värmer faktiskt riktigt bra också.


Sedan funderade jag på hur jag skulle sticka den och provade lite med omslag för att få hål men i ett så tjockt garn blev det ju inte så bra. Kompisen frågade "har du stickat med släpta maskor någon gång?". Nä, det hade jag ju inte men det är ju alltid kul att prova något nytt. Så; Jag har stickat rätt över 5 maskor på stickor 7 (vilket råkar vara de grövsta stickor jag äger) Sedan släpte jag de två maskorna på sidan om mittmaskan och resultatet påminner lite om en fingervirkad remsa. Jag är mycket nöjd och glad med detta påhitt. Det är ju en enkel sak som jag hann sticka färdigt medan jag tittade på "Förnuft och känsla", men ibland är det enkla nog så gott!