Gräsänkans klagan

Ganska många par jag känner/har känt har vid något tillfälle uttryckt att de tycker att det är skönt när deras andra hälft åker bort så "de får vara för sig själva ett tag". Det kan jag absolut inte förstå. Min man har åkt utomlands med sitt jobb (pers. assistent) en vecka. Han har nu varit borta i två och en halv dagar och jag tycker det är JÄTTETRÅÅÅÅKIGT!

Visst, visst, det beror på hur man är. Jag har inget större behov av att var själv och dessutom hinner jag vara hemma mycket på egen hand eftersom han har så konstiga arbetstider så jag hinner ju inte direkt tröttna på honom. Men jag tror också att det kan vara för att jag har en så bra man som man helt enkelt inte kan tröttna på. Jag vill i alla fall att han ska vara hemma med mig:(

Nu har jag lyckligtvis folk som tar hand om mig medan jag är ensamen. I kväll var jag hos storasyster och åt kräftor. I går var jag hos kompisen hela dagen och fick både lunch och middag. Så på det området är det ju lite lyxigt. Jag har knapt lagat mat på hela veckan. (Blev bjuden av mamma i början av veckan när mannen var i Småland på uppdrag.) Pappa har också erbjudit sig att komma och hämta mig om jag "känner mig issolerad", som han uttryckte det. Fast det är ju ändå tråkigt att inte ha någon att pussa på...

Jag får bara hoppas att veckan går fort. Eventuellt börjar jag jobba om 4 dagar. Jag hoppas ju att få veta det snart, men det verkar inte gå så fort för dem att fatta ett beslut. Jag har varit på ytterligare en träff med samma skola som tidigare och jag kanske inte var så entusiastisk som man ska vara, men jag tycker nog att det är bättre att vara ärlig så det inte blir negativt överraskade sedan. Jag vet ju som sagt var inte hur sugen jag är på jobbet...

Jag har hoppats att det skulle dyka upp ett par bytessockor och muntra upp mig den här veckan men det har det inte gjort. Hoppas de dyker upp snart!

Nu ska jag gå och lägga mig i min ensamhet. God natt!